försöker hitta ut till friheten

Så vill man inte längre, för det gör så förbannat jävla ont. Det liksom fungerar inte, för jag mår dåligt hela tiden. Jag är min egen största fiende, jag gör allting för att förstöra mig själv. Jag är egentligen så himla ensam bara det att jag inte vågar erkänna det för mig själv. Jag vill ta mitt liv, för det finns ingenting kvar här att leva vidare för. Allting jag rör vid dör eller lämnar mig till slut. Är det så svårt att älska mig? Bränner jag alla som kommer i närheten? För jag förstår inte. Jag fattar verkligen inte varför alla ska ta avstånd och varför jag är som jag är. Ett hopplöst fall. Om en månad är det julafton och jag hoppas att jag inte behöver leva så länge till. Det plågar mig tillräckligt att behöva andas om dagarna. Förlåt för att jag finns, men jag ska fixa det. Det blir bättre om jag dör för alla, ellerhur?