försöker hitta ut till friheten

Det rafsar, drar och skriker på insidan. På utsidan är allt lugnt. Jag gråter inte längre. Jag skrattar när jag är ledsen, så sorgligt, så sorgligt. Winnerbäck strömmar ur högtalarna och mina läppar är idag röda. Jag kom hem igår. Jag är en annan människa än för tio dagar sen. Jag har utökat min familj med 35 personer och hittat ett hem. Mer än så säger jag inte. Jag tänkte mest skriva här, höra av mig lite och sådär så ni vet, så ni fattar att jag faktiskt lever. Ja, det var mest så. Pusshej.