Och när vi hittade tillbaka till varann fann jag livet igen.
Livet. Det är så jävla mycket mer än skola och bra betyg, så jävla mycket mer än märkeskläder och pengar. Det är så jävla sjukt att människor är så egoistiska idag, jag förstår inte. Verkligen inte. Man kan ha en pappa som är sjuk i cancer eller en mamma som dricker och det enda man fokuserar på är skolan, för det blir enklast så. För att vårt jävla samhället är så sjukt byggt. Istället för att spendera sin tid med familj och vänner lever människor på sina jobb och deras middag består av en liten matlåda i kontorets hörn istället för med en familj. Dödsfall inom vänner och familj spelar inte stor roll alls, vi ljuger, manipulerar och sopar det under mattan så ingen kan se hur fel man är. Hur jävla ledsen man är. Men jag pallar inte, jag är så jävla trött på Sveriges och hela världens äckelsynsätt. Öppna ögonen för livet, för även om lilla Lisa har alla rätt på proven och skrattar hela tiden betyder det inte att hon är okej. Jag spyr, jafan, jag spyr på mänskligheten.
