27/07 - 13
Vill du vara här där kanske åt helvete långt bort där du anser att allt inte gör lika ont? Ska vi fly våra problem, röka två paket Marlboro om dagen och skita i cancer? Ska vi dansa oss igen nätterna i olika städer och kyssa pojkarna utan något namn? Kan vi skita i allt när vi vet att det ändå redan är för sent? Vi ska fly alla våra problem, köpa girlanger och måla våra väggar gröna och rosa för att vi kan vara döda imorgon, inatt, när som helst. Och du säger att du inte bryr dig om svarta lungor eller hans namn för du är ändå trasig och vägrar visa det. Så när han andas i ditt öra och viskar ditt namn i sömnen så gråter du och han vaknar av dina tårar på hans kind. Han smeker din kropp och viskar fina ord i din hud fast du känner dig obekväm och ful. Och han lugnar dig, kramar om det sista som finns att krama av dig och viskar om och om igen ditt namn och du vet inte vad han heter. På morgonen så åker han hem och du skrattar och klär på dig och fortsätter som vanligt. Och en kväll på dansgolvet står han där framför dig och säger " Adam " och du skrattar och han ser hur osäker du är. Sen inser du att du behöver en famn att försvinna in i, att jag inte räcker och att du måste ha någon som påminner dig om vad hemma är. Det är då du fattar att svarta lungor och hans namn är viktigt, viktigast av allt för utan några lungor är ditt liv slut och när du äntligen kan hans namn då vill du inte dö.
