27/07 - 13

Jag har gått ute mitt i natten, längs gator när ångesten varit om tyngst och försökt komma ihåg det som är bra men tappar alltid bort mig i det kompakta mörkret jag är i. Igår kom mamma inte ens hem, hon är inte hemma nu. Hon var åtminstone snäll att ringa och säga till först, säga vart hon befann sig. Jag kan inte säga någonting mer än att jag slutat bry mig, jag är tillräckligt gammal för att känna så nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0