försöker hitta ut till friheten

Jag har i ren panik tagit rakblad och skurit mig i armen.

Jag har hällt i mig litervis med alkohol för att döva smärtan och demonerna.

Jag är ett levande vittne på vad alkoholism gör med en familj.

Jag var ett barn som fick kämpa för en chans att få lov att just kunna vara bara barn.

Jag fick ha allting för en stund för att sen bara falla ner i en mörk avgrund.

Jag har stoppat fingrarna i halsen för att känna något, för att rensa allt mörker i mig, för att bli som tjejerna i

tidningarna.

Jag har spenderat timmar på bup, i min behandlares bil, jag har gråtit och velat försvinna, ljugit för att slippa träffa henne.

Jag har suttit inne på bupakuten och manipulerat mig igenom läkare efter läkare för att jag var förbannat envis och velat klara mig själv.

Jag har hetsätit, svultit och varit ett offer för en ätstörning som ville ha kontroll över mig.

Jag har gråtit mig till sömns, slagit sönder speglar och inte vågat bada i bikini.

Jag har gråtit när jag kollat mig i spegeln, min dag har varit förstörd av att se min egen reflektion.

---

Jag har nu varit skadefri i snart en månad.

Jag har inte druckit sen valborg.

Mina föräldrar är nu separerade och stabilare än någonsin.

Jag har ärr från min barndom men kan känna styrka från att just det som hände faktiskt hände.

Jag klättrar varje dag för att komma upp, ibland faller jag men jag kämpar.

Jag äter som jag ska och stoppar inte fingrarna i halsen, jag behåller maten oavsett ångesten.

Jag är på bup allt mer sällan, jag vill inte försvinna och jag vill jobba mig igenom allt det här med hjälp av min behandlare, jag klickar inte henne när hon ringer och jag träffar henne och hittar inte på ursäkter.

Jag sitter inte på bupakuten längre, jag manipulerar inte människorna omkring mig och jag försöker be om hjälp.

Jag hetsäter ibland men spyr inte, jag svälter inte mig själv längre och är min egen igen.

Jag gråter oftare framför människor för att visa att jag också har känslor, jag slår inte sönder speglar längre och jag vågar visa mig i bikini även fast jag har mycket att jobba med.

Jag gråter ibland, inte lika ofta, jag kan kolla mig i spegeln och faktiskt fortsätta dagen utan bekymmer.