försöker hitta ut till friheten

"Alltså du vet att jag har känslor för dig va?" "Jag fattar inte."

 

Klamrar mig fast vid någonting som ska kallas kärlek men jag vet inte riktigt vad det är för någonting längre. Svart och svår, snart sexton år. Fast jag är så jävla lätt och inte alls svår dårå. Jag tänker festa i helgen som fan, gå på återträff med älskade älskade maskrosbarn och knulla hade jag tänkt. Mina gamla destruktiva spår är framme igen, kontaktar J, människan jag är så jävla jävla rädd för och skriver på boken. Jag tackar mina vänner som håller mig vid liv, tackar Lucas för att han fan aldrig vill ge upp på mig och min älskade hund som vaktar mig om nätterna. Och så helt plötsligt behöver de inte binda mina händer bakom ryggen igen, de behöver inte vakta mig om nätterna och se till att jag andas. För jag klarar mig, jag vill inte ta livet av mig dygnet om längre. Jag vill leva emellanåt och det gör ont för det är så jävla fint egentligen. Har köpt en ny klänning som kommer med posten om några dagar och jag hoppas att spegelbilen kan sluta göra så ont. Jag hoppas bara att julen får bli bra och jag inte behöver gå upp typ tio kilo igen. Jag ska sluta bry mig om att bli krossad, ska sluta vara kär i pojkar som inte kan vara kär tillbaka, ska sluta älska de som inte kan älska mig tillbaka. Låter sunt och bra och jag tycker ändå jag tänker rätt sunt. Jag är färdig med att bli krossad nu och så är det. Japp, det var nog allt. Kysss och kram, rök inte för mycket, ät och så, dö inte.