försöker hitta ut till friheten

Jag har skurit och skurit och skurit och min handled är helt trasig. Just nu bryr jag mig inte längre, jag kan lika gärna dö här och nu för inget spelar någon roll längre. Allting är så trasigt och är det inte redan trasigt så fixar jag det också. Slår sönder allting tills ingen orkar vara kvar. Jag är ensam, alldeles ensam. Och det är bara mitt fel. Jag vet inte vad jag ska göra längre, livet är inget jävla spel. Det är ingen lek, det är på riktigt. Och jag passar inte in någonstans. Man måste kämpa och kämpa och jag orkar inte längre. Min moral försvinner, min pojkvän drar och här är jag ensam och trasig. Jag hatar hösten, jag hatar allting. Mest mig själv för att jag är proffs på att förstöra för mig själv. Jag är TRÖTT, så jävla trött på mig själv. Vad fan ska man göra när man inte ens orkar med sig själv? Jag lever en lögn, och den är så stor att jag inte ens orkar själv. Jonas, du jagar mig i mina drömmar, varje dag när jag ser mig själv i spegeln så påminns jag om vad du gjorde mot mig och det är inte mer än rätt för jag förtjänade det. Pappa och mamma, jag följer konstant er väg upp och jag är så stolt över er båda två. Pappa, du kom hem igen. Jag saknade dig som fan och gick under utan dig. Men jag är född krigare och jag ger upp nu för livet är för tungt för att bära. Mamma, brevet dem hittade var inte från förra hösten, det var från i somras. Jag vet inte vad jag ska göra mer än det här, ingenting är värt någonting ifall han inte är min, ifall han inte står vid min sida. Jag går under av alla lögner och all jävla stress och press. Jag är inte stark, inte längre. Ta aldrig på er skulden. Jag älskar er. Och jag hoppas att när ni pratar om mig, att ni pratar om någon som kämpade för att vara glad och ta hand om alla men som till slut inte orkade. Att ni inte spottar på mitt namn. Jag vet inte men utan honom så finns inte jag längre, och då är nog allt det här för det bästa. Jag har ändå inte varit mig själv på väldigt länge, jag har varit ett spöke, som min morfar sa. Att jag ser ut som ett spöke, jag är ett spöke också. Genomskinlig och osynlig, inte livlig och glad som jag brukade vara. Förlåt, men inget är lönt utan honom.