försöker hitta ut till friheten

Hög musik. Sluddriga röster. Panikartade skrik. Ungefär så såg min natt ut, jag vaknade med jämna mellanrum. Jag undrar när detta ska ta slut? När jag ska få sova en hel natt utan någon som öppnar dörren och knappt kan stå upp utan att falla ihop. Hösten är här. Min ångest är tillbaka, tusen gånger värre nu. Jag hatar det mest av allting. Livet är förjävligt. Pappa har inte kommit hem. Och jag vill lägga mig ner och dö. Men jag får inte det, jag måste kämpa. Men jag går också sönder ibland, bara när ingen ser på. Mitt liv är ibland en stor mardröm. Jag lever i alla fall.